Louises Pedagogiska

Omsorg

 Jag följer fascinerat debatten om den svenska skolan och hur vår utbildningsminister Jan Björklund uttrycker oro över den svenska skolans dåliga resultat. Det talas om hårdare krav på elever och betyg från tidigare åldrar men sällan eller aldrig görs kopplingen till dåliga resultat i skolan till att barngrupperna både i förskolan och skolan blir större och resurserna färre.

De flesta förskolor har i dag orimligt stora barngrupper. Upp emot 20 barn och tre pedagoger ska samsas i lokaler som inte är gjorda för att rymma så många människor. Förutsättningarna på olika förskolor är olika men det är inte ovanligt att tre pedagoger har ansvar för barngrupper med 20 femåringar eller 15 ettåringar.

Ettåringar, som fram till dess att de börjar förskolan varit hemma med en förälder och fått full uppmärksamhet och nu plötsligt ska samsas med 14 andra små barn med samma behov av kärlek och trygghet som dem själva. De tvingas snabbt anpassa sig till en miljö som har svårt att möta varje barns enskilda behov och förutsättningar trots att vår läroplan betonar vikten av en inkluderande miljö och en skola för alla.

Det är inte ovanligt att det finns ett eller flera barn i behov av särskilt stöd (med eller utan diagnos) utan att man för den skull tillför extra resurs till gruppen. Ansvaret ligger i stället på ordinarie pedagoger trots att det sällan finns specialpedagogisk kompetens och inte heller tid att arbeta inriktat mot enskilda barn.

Att det är tre pedagoger per avdelning är dessutom en sanning med modifikation då man på morgon och eftermiddag endast är två pedagoger. En gång per vecka ska också pedagogerna ha enskild planering samt gemensam planering i arbetslaget för att kunna samtala om barngruppen, dess behov, enskilda barn med särskilda behov samt hur de ska föra det pedagogiska arbetet vidare.

Varje dag ska de också ha lunchrast (som sällan är längre än 30 min). Raster har man inte alltid möjlighet att ta ut, varken på förmiddagen eller eftermiddagen, det är sällan eller aldrig verksamhetsmässigt möjligt. Eftersom vikariebrist är ett stort problem i många kommuner så är det heller inte ovanligt att man är en man kort om någon är sjuk, är hemma med sjukt barn osv.

Det blir allt vanligare med konflikter mellan personal och föräldrar, som allt oftare uppmärksammar verksamhetens brister. Konflikter som i värsta fall leder till att pedagoger byter arbetsplats eller sjukskriver sig.

Barn beter sig helt annorlunda då de får mer tid tillsammans med pedagoger i en mer stillsam miljö.

Det är ofta inte barnens problematik utan snarare förskolans miljö som är problemet, en miljö som ställer helt orimliga krav på de barn och vuxna som vistas där.

Många barn mår inte bra för att miljön de vistas i inte ger dem förutsättningar att utvecklas. Fler och fler barn blir stressade och otrygga.

Varför talas det så lite om det här? Varför ska det hymlas och smygas inför föräldrar kring hur situationen på förskolan faktiskt ser ut och varför klagas det så mycket inom personalrummets väggar istället för att protestera högljutt? Varför talar man så lite om det självklara i att brist på vuxna inom förskola och skola leder till att barn inte ges möjlighet att få det stöd de behöver, vilket i sin tur naturligtvis leder till sämre resultat i skolan?

Louises Privata FamiljedaghemAdress:Mejramv. 9, 61145 Nyköping. Telefon: 0730-349365

Mail:louise@louisebarnomsorg.se